Förmåga att ta upp eller suga upp vätska. Absorptionsförmågans storlek och absorptionshastigheten hos papper och papp mäts enligt standardiserade provningsmetoder, t ex ISO 535, ISO 8787 och SCAN-P 62 för vatten och SCAN-P 37 för olja.

 

Kvot av vikten hos återstod efter förbränning och vikten före förbränning.

 

Barkningsmaskin i form av en roterade trumma som är öppen i båda ändar. Stockar förs in i trumman och tumlas runt, samtidigt som de förflyttas framåt i trummans längdrikting. De befrias från bark genom friktionen mot varandra och mot rumväggen.

 

Massa framställd av barrved. 

 

(jmf bestrykning) Papper som genomgått en bestrykning på ena eller på båda sidorna.

 

(av pappers eller pappyta) innebär att applicera ett skikt av bestrykningssmet.

 

Slamma för bestrykning av papper eller papp. Bestrykningssmeten består av pigment, vanligen vitt, i bindemedelslösning samt eventuellt färgämnen, dispergeringsmedel, viskositetsreglerande medel eller dylikt   

 

Kvot av förlängning fram till begynnande brott vid dragprovning och ursprunglig längd.   

 

Inverterat proportionell till densiteten. Beskriver förhållandet mellan ytvikt och tjocklek. Viktig faktor för bokpapper och datalistpapper som viks vid bearbetning.

 

Vid raffineringen tillsätts kemikalier som underlättar friläggandet av fibrerna vilket ger en större andel hela fibrer och mindre spet. CTMP har högre rivstyrka, högre dragstyrka men lägre ljusspridningsförmåga och opacitet än TMP.   

 

(Allmänt) Täthet. Kvot av vikt och volym.

 

Tryckmetod där tryckfärg överförs via fördjupningar i tryckformen.

 

Ett mått på papperets färgton. I detta fall balansen mellan grönt och rött.

 

Kvot av dragstyrka* och ytvikt.

 

Den största kraft per längd av remsbredden som provremsan uthärdar fram till begynnande brott vid dragprovning.  

 

Massan består av ett flertal olika fraktioner (delmängder). En stor andel långa fibrer ger hög rivstyrka. Dragstyrkan ökar med ökad andel väldefibrillierade fibrer och finmaterial. Sommarfibrer som är tjockväggiga och styva är oftast svåra att raffinera väl. Vårfibrer som är tunnväggiga och flexibla är lättare att få till kollaps vilket ger en jämnare arkstruktur.   

 

Ved som huggits till chips i storleksordningen 25 x 20 x 4 mm.

 

Ett mått på massans avvattningsförmåga, mäts i CSF (Canadian standard Freeness). Malgraden (i CSF) påverkas av den inlagda energin i massan vid raffineringen.

 

Förmåga hos papper att absorbera tryckfärg. Färgabsorptionsförmågan uttrycks som den mängd tryckfärg som kan absorberas i papperet eller som den hastighet med vilken tryckfärgen absorberas i papperet eller som en kombination av dessa.   

 

Den färgmängd som krävs för att uppnå en viss färgdensitet (täthet).

 

Genomtryck påverkas av genomlysningen i papperet, färgintrång samt hur oljan vandrar in i papperets porstruktur. Vid genomtryck syns trycket igenom på nästa sida.   

 

Graden av spegelreflektion från papperets yta mätt med riktat ljus.

 

Åstadkomma en ökad ytjämnhet eller glans åt papper eller papp.  

 

Papprör med flerskiktsvägg av upplindat papper som laminerats med bindemedel, t ex vattenglas (vattenlösning av alkalisilikat). Hylsan används bland annat som stomme i pappersrullar.

 

Flödeskammare i början av pappersmaskinen som fördelar pappersmassan ut på viran. Massan fördelas med stor precision under konstant tryck och hastighet för att pappersbanan ska hålla samma tjocklek och kvalitet. 

 

Kalandrerat, obestruket eller bestruket, vanligen trähaltigt papper. Det har i regel lägre halt mekanisk massa än i tidningspapper. Pappret används för veckotidningar, tidskrifter, kataloger och dylikt.

 

Maskin där t ex pappersbana underkastas mekanisk behandling i valsnyp. Papper kan undergå glättning, tjockleksutjämning, densitetshöjning eller prägling i kalander.

 

Massa där fibrerna frilagts på kemisk väg. Vanligen genom kokning. Andra ämnen än cellulosa utlöses i stor utsträckning.

 

Mått på ett materials förmåga att sprida ljus.

 

Fibermaterial för framställning av papper, papp, fluff eller cellulosaderivat.

 

Papper som framställts utan ytbehandling i form av bestrykning. Är mattare än bestruket papper.

 

Indirekt litografisk tryckmetod där tryckfärgen överförs från tryckplåten till papperet via en gummiduk.

 

Papper avsett för tryckning i offset

 

Mäts i procent. Kvot av de ljusflöden som reflekteras från ett enskilt pappersark över svart bakgrund och från samma ark över en ogenomskinlig bunt av papperet. Opacitet är ett mått på ett arks förmåga att visuellt dölja svart tryck på underliggande papper och bestäms enligt standardiserad provningsmetod. Ogenomskinlighet är ett annat ord för opacitet   

 

Kvarn med roterande malskivor.

 

Ett mått på papperets färgton. I detta fall balansen mellan gult och blått.  

 

Papper eller papp som efter användning eller vid bearbetning återvinns och efter uppslagning används för framställning av papper eller papp eller till annat industriellt ändamål.

 

(kräppning) Pappersdeformation som beror på att pappersbanor komprimeras i sitt eget plan tills dess att papperslager kräppas ihop i ett smalt parti tvärs över rullbredden.

 

(rullskärmaskin) Maskin som skär det färdiga pappret i önskad bredd och rullar upp det i lagom stora rullar.

 

Mekanisk massa framställd genom slipning av ved mot slipsten.   

 

Ej färdigbearbetad råvara som består av fiberknippen.

 

Kalander, vanligen fristående, utrustad med ett antal på varandra staplade, elastiska valsar alternerande med släta stålvalsar, varav endast en är driven. En eller flera av stålvalsarna kan vara värmbara. Pappret förs mellan valsarna för att jämna till och glätta ytan.

 

Papper avsett för dagstidningar och liknande tryckalster, tillverkat av huvudsakligen mekanisk massa.

 

Viktig faktor som påverkar vikning vid efterbearbetning. Mäts och kontrolleras kontinuerligt på pappersmaskinen.   

 

Mekanisk massa tillverkad utan kemikalietillsats genom fibrering av flis förvärmd till 105-130 °C. 

 

Papprets lämplighet för visst tryckningsförfarande. Tryckbarhet hos papper utgör delvis en subjektiv värdering. Den beror på samverkan mellan flera olika pappers- och tryckfärgsegenskaper. Viktiga pappersegenskaper är färgabsorptionsförmåga, kompressibilitet, ytjämnhet, ytstyrka, opacitet etc.

 

Papper som innehåller större eller mindre andel mekanisk massa*. (dvs massa där fibrerna frilagts uteslutande på mekanisk väg. Fibrerna mals till önskad storlek.)   

 

Motsatsen till ytråhet. Hur jämn ytan på pappret är.

 

Mått på hur mycket ytan hos t ex papper, avviker från en absolut plan (slät) yta. Ytråhet mäts vanligen indirekt, t ex med luftflödet genom spalt mellan pappersytan och referensplan. Ytråhet bestäms enligt standardiserad provningsmetod, t ex ISO 8794/1.

 

(nappningsmotstånd) Förmågan hos t ex papper att motstå nappning d v s avflagning från ytan under tillverkning eller tryckning av dragkrafter som verkar på ytan.

 

Kvot av vikt och area hos papper och papp

 

Ett mått på papperets luminans. Reflektansen mätt med ett filter som täcker hela det synliga området och med ett maximum (effektiv våglängd) vid 557 nm.